Lowa och Ankan

Jag har blivit begåvad med världens bästa söner, så tycker väl alla mödrar och det är väl meningen.

I mitt fall är jag så glad att de är väluppfostrade, kan ta för sig, bryr sig om varandra, vill att vi alla i familjen skall må bra mm
Igår kväll lovade jag äldsta sonen att rädda ett par favoritjeans från total katastrof. Jag lagade och lappade så gott jag kunde. Under tiden tände han eld i kakelugnen, gick ut med hunden och hängde in tvätt i torkskåpet, utan att jag behövde be om det.....sådan värmer ett modershjärta.

Bilden på sonen är tagen av en kompis till honom och jag tycker den är såååååååå bra.

Min chef sa idag
- Annika du är precis som i den där låten med Bo Kaspers orkester.
- Jag vet, sa jag, du menar mellan ett och noll eller hur?
- ja, sa chefen.
- det har jag skrivit om på min blogg för länge sedan, sa jag.

Här kommer den i alla fall i repris.

För henne är det svart och vitt
Det är helvete och himmel
Är marginalen eller mitt
Det är sömnen eller svindel
- Och jag famlar omkring utan koll.
Mellan ett och noll, ett och noll
Mellan ett och noll

För henne är ont och gott
Det är allting eller inget
Det är kyssar eller spott
Det abstrakta eller tinget
- Och jag famlar omkring utan koll.
Mellan ett och noll, ett och noll
Mellan ett och noll

För henne er det dag och natt
Det är solen eller månen
Det är tårar eller skratt.
Norra Nordland eller Skåne
- Och jag famlar omkring utan koll.
Mellan ett och noll, ett och noll
Mellan ett och noll

Och fästan det är upp och ner
Kan jag ändå konstantera
Att vi får varann att le
Att det verkar att fungera
-Att jag famlar omkring utan koll
Jag famlar omkring utan koll
Jag famlar omkring utan koll
Mellan ett och noll - Ett och noll.