Jag älskar Karpathos !

Jag älskar Karpathos !

Är det verkligen meningen att det skall vara 12 grader varm i mitten av maj ? Att påstå att jag är född i fel del av världen är väl inte någon högoddsare direkt.
För tre år sedan åkte familjen till Grekland närmare bestämt till den lilla okända ön Karpathos belägen mellan Kreta och Rhodos, endast 6 mil lång har den ändå egen flygplats (eller vad man skall kalla det).
Huvudorden heter Pigadia som betyder källa på grekiska. En underbar liten plats där folk fortfarande lever sitt vardagsliv med några få turister runt omkring sig.
Barnen går till skolan och föräldrarna till jobbet, i affären trängs du med lokalbefolkningen och här är det teckenspråk som gäller om du inte kan grekiska. Alla är oerhört vänliga och hjälpsamma.

Vi återvände naturligtvis året därpå till Andreas och Marias lilla hotell Zephyros som är en riktig pärla och där Andreas bjuder på Ozzo och gör världens bästa greksallad till lunch. På förmiddagen dyker Mike upp som äger en restaurang/bozokibar längre ner på gatan. Han dricker en kopp kaffe och prater lite med oss alla. Senare på kvällen när man passerar hans restaurang på väg hem vinkar han glatt samtidigt som han spelar och sjunger för sina gäster.

Kvällarna är ljumma. Vi brukar börja kvällen hos Sophia och hennes pojkar på Sophias Place. Hon älskar våra grabbar och skulle ta ner månen för deras skull om hon behövde. Här äter man typisk grekisk mat och avslutar alltid med en ozzo "on the house" även grabbarna får fast en svagare variant.
Därefter går vi till promenadstråket som naturligvis ligger vid hamnen. Här sätter man sig skönt tillrätta i mysiga korgstolar, läppjar på en irish-coffe eller en milkshake och tittar på folk. Vi tiotiden brukar de rulla ut wide-screen TV och visa grekisk eller interntionell fotboll, perfekt för oss som verkligen njuter av fotboll som världens bästa underhållning. Sedan bär det av hem till sängen men vi hinner naturligtvis att slinka förbi Mike och hans bozokibar för att vinka god natt.

Ja hur kan man då välja att bo kvar i norden och inte emigrera direkt ? Ja förmodligen skulle det bli fruktansvärt långtråkigt i längden och man skulle sakna alla vänner här hemma. 13 juli åker vi för tredje gången tillbaka, jag längtar............


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0